I två timmar

i 2 hela timmar har jag försökt att sova..... men jag kan inte slappna av måste slappna av för att kunna sova.... min känsla och tanke är väl typ att jag kommer att var som en zombi sista veckan nu innan flytten innan allt är klart innan jag vet att allt fullit o på plats... jag är orolig att någon försöker blåsa mig och att jag 1 oktober står utan lägenhet trots kontrakt... lagom spännade...
jag förstår ju själv att det inte blir så men känslan säger att det är något som kommer att bli fel känslan kanske inte har något med dagen att göra utan med mitt liv eller min tanke till liv...

ja jag vet jag är inte alltid så rationalismisk i mitt tänk eller min livsvärld- jag tror gärna det värsta om jag är otrygg i situationen jag vet inte vad som är fel på mig om det är något syndrom eller bokstavskombination eller vad det kan vara men ibland känns det som att jag står utanför min egna kropp och står tittar på när jag gör och säger en massa dumma saker som jag egntligen önskar att jag inte gjorde men jag kan inte låta bli att göra det i alla fall jag blir som en fånge som ska trotsa mig själv för att se hur dumt jag tänker och hur orealistisk jag är och hur jag tänker...

Jag blir ledsen på mig själv när jag sätter mig på en "tycka synd om" pelare och intalar mig själv att anledningen till att jag inte träffar mer/fler är för att alla andra är så upptagna med sina liv och att jag bara pluggar och håller på så jag har inte tid för att ingen annan har tid... sen när någon har tid då släpper jag allt oavsett vad jag i stället borde göra (förutom jobb det går före) och sen försöker jag mitt nöt puzzla i hop det med resten och hoppas på att det ska fixa sig senare...

Ett annat irritationsmoment är när jag tar emot tar emot och så ska jag vara "duktiga" lilla flickan som kan ta hur mycket som helst och inte säga någon ont om någon annan eller lägga ännu mer press på någon annan vilket resulterar i att jag får en bägare som tillslut rinner över och jag och min karl blir som vanligt då osams efetrsom att det är mest där jag känner att han måste lyssna han har sitt och jag lyssnar på honom men han måste även lyssna på mig ibland och då "spar jag på mig *omedvetet* och exploderar sedan " lagom kul och  smart när det händer...
 nu har jag väl kräkt av mig lite i alla fall ska väl försöka sova lite nu igen och se om jag kan slappna av nu efter att ha fått ventilera mina inte allt för kloka tankar.-.