Är hemma efter en mycket trevlig dag hos Caroliine, vi gick dit vid 11 med inte en tanke på att stanna i 12 timmar men så blev det bara mycket trevligt har det varit i alla fall :)
Tack för den fina kommentaren :- Du är rätt van att vara ensamstående va?!
Bar ner vagnen 3 trappor med ett sovandes barn i för mig en självklarhet men har aldrig tänkt att andra kan se det som något ovanligt men jag är så van och reflekterar inte så mycket på det... varken behöver eller kräver att någon ska/kan hålla upp dörren utan fixar det själv... Eller att dem ska hjälpa mig ner med vagnen eller liknade det är ingen större svårighet efter 3 år som ensamstående mamma bara en del i min vardag liksom... men för andra ses det som en bedrift (i vissas i alla fall!) tack gumman den kommentaren värmde :)
Tack för den goa maten och allt prata och ja filmen men framförallt sällskapet... :)
Men men kan ändå inte låta bli DAMMMMMMMMMMMM you !!!!!!!! haha nej då älskar dig i alla fall haha men generad blir jag och lite sur men inte så mycket kanske ändå men ja jag är en fegis men som sagt tycker om dig för det gumman <3 *fnitter fnitter*
Väl hemma så mötes jag av kallelsen till sjukhuset och urologen är väl inte super glad åt det även om det ska bli skönt att det kanske snart är över med dessa störande stenar och illa månde och skit men kan ju inte direkt påstå att jag känner mig lugn eller speciellt avkopplad är snarare livrädd och känner mig typ vettskrämd (ja läkare av alla dess slag verkar ha den effekten tar mig psykiskt typ 3 månader att acceptera i mitt huvud att gå till tandläkarn och nu har jag jag ganska exakt 12 dagar på mig att acceptera att jag ska till urologen)
husläkarn går rätt okej det är inte så farligt men däremot ställen där det på något sätt kan gå fel och jag kan få större problem än innan alltså där något kan gå fel.... Det handlar väl om tilliten till andra människor kanske... jag vet inte men börjar bli arg på mig själv att jag inte bara gör som alla andra och bara går dit så är det bra sen nej jag ska istället må dåligt över att jag faktiskt kankse ska bli bra igen och må bra! ååå där kom det igen KANSKE...
Visst är det störst chans att de kommer fixa sitt jobb och allt blir bra med tanke på att de är utbildade på just den grejen men ändå kan jag inte släppa just den lilla lilla % att det faktiskt kan gå fel...
och med min tur så är det just jag som råkar ut för den % haha.. gud så jag håller på... jaja ingen vaken och jag är ju själv så fick bli här som fick bli min utslussningsfas i hopp om att få sova lite i natt..
Skulle ha hämtat ut min jacka i dag men eftersom att jag blev kvar hos Caroliine så får det bli i morgon innan vi går till kalkonmiddagen med släkten... är åt samma håll så det passar ändå bra :)
Nä nu ska jag ta och lyssna vidare på higher med Erik och kanske ta och leta brushes till photoshop istället för någon sömn inom den närmaste tiden lär det ju inte bli med mina snurrande tankar just nu ...