Jul jul strålande jul......

Då var det jul om 24 dagar då,, eller julafton närmare bestämt.... här är det julpyntat nu med stakar i fönstret och stjärnor hängandes, TILL OCH MED JULGRANNEN är framme förstår ni vilken skillnad på mamma jag som knappt tänkte plocka fram julgranen förra året! nu står den framme dagen efter 1:A advent.  Dock är den inte helt klädd än eftersom att det står en kartong med mina julgrejer hos mamma och pappa.... så den får jag troligen i veckan någon gång men än så länge så har julgranen i alla fall ljus. den står så fint i hörnet bredvid vitrinskåpet.

ska slå in ett av Pebels paket så det finns klart i morgon när hon kommer hem efter att vi varit på öppnaförskolan efter jobb och dagis... i morgon kommer hennes paketkalender börja och vet att jag kommer ha en förväntans full tjej som kommer tjata sönder mina öron som vanligt....
Hela kalendern går i Barbapapas tecken... böcker, kläder, reflexer mm. vet en tjej som kommer att stråla ;)
Och hoppas att hennes tomte kommer att ge mig ett smile också har hängt upp den i hennes fönster och ställt upp julgranen så vi får väl se om hon reagerar som jag tror hon kommer att göra eller om hon blivit för van med dagis gran...

Men nu kan hon ju få vara med och klä den när vi får hem grejerna... men blir till att införskaffa en julgran på julrean efter julen sen för min håller på att gå sönder den är banne mig bara 3 år så lite arg och besviken men jaja kan nog få tag på en som jag känner är prisvärd efter jul nu vägrar jag köpa något som har med julen och pynt att göra om jag inte hittar något som är extremt speciellt som mitt fina tomtepar som jag köpte här om dagen :) Dem var bara tvungna att flytta hem till oss.

Nej ska upp om knappa 7 timmar så dags att avsluta och försöka komma i säng istället antar jag..

vårat ny inflyttande tomtepar !

 

Det var ett tag sen

Det är nästan 2 veckor sen uppdateringen senast. Mycket har hänt och egentligen ingeting samtidigt..
veckorna går åt till att genomföra min praktik på en förskola.. och ta hand om min lilla ängel. I torsdags hade vi även vänner över på husesyn jag har bott här i nästan två månader men de har inte lyckats komma hit innan dess.. men det var trevligt att det äntligen blev av...

I går var vi på begravning av mammas farbror, och tankarna gick självklart till älskade älskade farmor när man satt där och lyssnade på alla psalmer och prat.. men det är väl en del i sorgen trots att det var 1
½ snart sen hon gick bort och begravdes :(  RIP FARMOR!
Rip E också som faktiskt begravdes i går.

I dag ska vi snart iväg och fixa lite och sen kanske det blir bakning hos Vikkan med barnen så de får baka pepparkakor tillsammans eller så gör  jag och pebels det hemma själva....
om jag nu tar mig den orken (för som vanligt så finns det ingen ork här :( )

I morgon blir det adventsfika hos vikkan men av Ida :P tuperware party...
trevlish ska det bli...

Annars så har jag fått det konstaterat att det är njurstenar som är den troliga och största orsaken till mina förbannade Urinvägsinfektioner så nu är jag skickad till urologen och väntar på att få en tid att få ta bort dem så får vi se om det är så att min kropp börjar samarbeta med mig igen och kanske kan låta mig må lite bättre...
men framför allt sänka min sänka så jag får lite energi och ork tillbaka...

detta får avsluta mitt icke inspererande bloggande i dag,..

 

Jag drömmer

Jag drömmer alldeles för mycket har jag insett... Jag tror att jag lever på mina drömmar min önskan och förhoppningar önskan om ett annat (kankse) bättre liv förstör mina känslor för livet jag har nu...

Eller kanske inte förstör men förhindrar mig att sluta ha dåligt samvete för att t.ex. jag är mamman som inte trots att min dotter bara har mig som vårdande förälder inte är hemma med henne när hon är sjuk då jag av någon anledning ser att praktiken/skolan och annat är viktigare/bättre att sysselsätta mig med. Ja jag vet för att man ska orka med att vara mamma måste man få egentid mm..
Men jag drömmer att man som ensam mamma av någon anledning inte alls lämnar sitt "övergivna barn" oavsett vad.. men som sagt jag har insett att jag drömmer alldeles för mycket och måste vara glad för att jag har hjälp istället och att jag inte trots att jag på pappret har alldeles ensam inte är det i vårdnaden av min dotter eftersom att mamma och pappa och syster delar det ansvaret när jag behöver det som nu n'r jag måste genomföra 6 veckors praktik.. och Pebels lyckas naturligtvis få någon skit så i tisdags natt så åkte vi ambulans (det trots att vi bor så långt som 5 minuters promenad alt 3 minuter med ambulans) Hon fick ett rejällt Kruppanfall lät som en skällande hund som satte sig i luftrören och lungorna så hon fick inge luft kippade efter andan som en annan toka.. jag gjorde det sedvanliga vid krupp (ja hon har haft en del anfall sedan hon föddes) jag tog duntäcket och ut på baksidan och försökte få det att lugna ner sig men då blev det ännu värre och kippandet efter andan blev katastrof och jag kände hur paniken kom flygande så trots att jag satt i kö för att få prata med sjukvårds upplysningen så slängde jag på luren och fick första gången  i mitt liv ringa 112 :( inget jag så gärna gör om...  men i alla fall ambulansen var på väg nästan redan innan jag han säga ett ord, för killen i luren hörde hur Pebels kippade efter andan och som sagt bor ju inte så långt bort.  ambulansen kom hon anfallet började still lägag isg så dem valde att avvakta lite med behandlingen så vi kom upp på sjukhuset och barnakuten och väl där så fick vi en snabb undersökning men ingen större behandling utan fick snällt vänta 3-4 timmar drygt innan docktorn hade tid. Och jag bröjade stilla fundera på om jag även här hade drömt så mycket att jag till och med frågade sköterskan om jag hade gjort fel som ringt ambulansen MEN det tyckte hon abslout inte vilket kändes skönt men kändes/känns ändå lite onödigt att åka dit i huvudtaget eftersom att det enda "hjälpen" vi fick var två piggilin och 2 doser med lephiton (hostmedicin) och betydligt mindre sömn än vad vi hade haft hemma.  så kändes lite halvt onödigt inte ens inhalator eller nånting för att underlätta hennes andning... lephiton förvisso har det väl säkert någon funktion även om det för mig inte känns så.. jag känner mig bara sjopig och fjantig...  Nu mår hon ganska okej i alla fall , har haft feber och hostat som en toka men varit hemma från dagis resterande veckan så nu i morgon så ska hon få gå om hon nu inte lyckas få feber i natt igen då men tror inte det men förutsätter inget...
Men hon är dålig på att äta vilket resulterar i att hon är tröttare än vanligt och hostan gör ju så klart sitt till...

I går var jag i alla fall på tjejkväll med Vikkan, Carro, Ida och Marica, det var trevligt blev lite(läs mycket) vin och en väldigt trevlig kväll.. Tack tjejer. Nästa gång bjuder vi in de vi saknade igår också :) Och så håller vi vikkan borta från mängden på dricka så kanske hon inte somnar i fårn oss och så kedjar vi fast våra smitare eller vad säger du carro =P

Nähe nu ska jag väl skörda lite på farmville på fejan och så är det sängen och morgondagen bjuder på ny dag med praktik och sen ska jag sova tdiigt i morgon då Pebels ska sova hos mormor för att jag praktiserar med början 6.30 på  tisdag och då har inte mitt dagis öppnat än... så jag låter henne sova hos mormor istället då... och så kan vi gå till öppna förskolan istället och det känns okej även om det som vanligt inte känns bra..

Men men ha det en trevlig kväll Dröm mycket men lev inte i drömmen verkligheten ser oftast annorlunda ut jämfört med drömmarnas värd.

I wish I wish

jag undrar om jag upprepar det tillräkligt många ggr om min önskan slår in då....

min näsa är täppt mitt huvudvärker jag har ingen feber dock tack tack säger vi för det.  men tätheten i näsan räcker bra. misstänker att hela förkylningen satt sig på mina andningsorgan för jag piper nästan när jag andas vanligt dock är jag inte allt för påverkad mer än tätheten och känslan av pipandet.

Fick dottras förskolekort i veckan så himla fint kort verkligen helt perfekt (ja okej jag är väl lite partisk också men det vart verkligen bra. )

På måndag går jag ut på praktik = mitt liv slut i 6 veckor, om jag hinner med att vara hemma och sova utan att känna mig stressad får jag väl vara glad antar jag... men ska bli kul att få vara i barngruppen i alla fall, får se det postitiva i det. alla mysiga barn och alla trevliga skratt och sånger och sånt som jag kommer att uppleva under dessa 6 veckor...
sen allt annat runt omkring känns väl mindre kul, men va da fu*k det är 6 veckor sen är det över hur mycket kan det påverka?!

mindre trevligt är det att jag ska försöka få ledigt en dag för att kunna gå på begravning av en släkting lär väl inte bli så populärt men känner att jag faktiskt vill gå på begravningar när det gäller släkten.  Och det borde man ju få. tänkte jag kan jobba 1 timme längre några dagar för att jobba in tiden om det är väldigt "tjurigt" då har jag i alla fall gjort rätt för mig..
Detta tycker jag är jobbigast man har inte alls samma "privilegium" som anställda som att få ta ut en "semester" dag för att göra sånt som förväntas/man vill göra som att gå på en begravning. Jag har ju praktik så jag ska bara vara där annars så kan jag få göra om eller i värsta fall bli underkänd... men 1 dag för begravning borde ju vara befogat tycker jag.
får se på måndag.

blir en kort uppdatering, för har alldeles för mycket tankar och känslor och så nu så jag är rädd att skriva för mycket här och det kankse inte är ämnat för allas ögon/öron. så jag avslutar istället...

ha det bra till nästa gång.

En trevlig helg.

Hade en trevlig lördag med flyttande och festande även om det blev tokigt också :( men samtiidit så är det ju så livet är kan ju inte alltid bli glad...

Vet att ni vill mitt bästa och jag vet vad jag borde, vill göra just nu men vet inte om det kommer att förändras inom snart framtid... Jag vill känna tro igen men vi får se. Vet inte vad som kommer att hända eller vad jag kommer känna då.
Vet bara att jag just nu inte ens orkar bry mig och jag förstår att det blir frusterande för er när jag inte själv orkar bry mig när ni ser att jag vill.. Och det är jag glad för inte att ni blir frusterade men att ni ser att det inte är bra för mig, det bevisar ju att ni åtminstonde ser mig och vet att jag finns även om jag tvivlat på det.

Jag drömmer om den dagen jag hittar den där personen som verkligen är "min" person som alltid är min, som jag alltid kallar min och som är true friendship, antingen är det väl mig det är fel på eller så har jag helt enkelt inte hittat den personen än. eller så är den tiden förbi man måste hitta den tidigt i livet eller nått... äsch jag vet inte är bara så ledsen för att inte jag har den där speciella. Också för jag skulle aldrig vilja byta bort de "vanliga" vännerna jag har nu. Jag älskar dem till döds och finns alltid för mina vänner (ibland kanske lite för mycket).

Haha måste bara tala om att jag har sedan jag flyttat hit irriterat mig på att jag har så himla långt till någon affär och har nästan gjort slag i sak och gå till statiol =väldigt oekonomiskt för små saker. Men så i dag så kom jag på att går jag över bron förbi scandic är jag ju nästan framme vid Coop Extra ju.... så jag har närmare nu till affärn än jag hade förut ju haha... ibland är man ju bra bäng i huvudet.... så nu har jag varit och handlat mina diskmedels tabletter så nu kan jag diska igen.. de var slut i morse när jag ansträngde mig för att plocka i och ur diskmaskinen.... så den blev gjort men inte diskat nu är det diskat också *duktiga jag*....

nej ska ta och hämta lite snacks (och ha i vardagrummet medans dottern är i sitt rum.) och försöka att hålla mig lugn över att min älskade dotter VÄGRAR sova och gjort senaste 1½ timmen....
Alltid lika härligt att räkna till 10 ;) snart kan jag hela ramsan haha..